Jag har väl egentligen alltid varit en "allt eller inget" person. Har jag tränat jag har gått in för det till 110% och varit på gymmet/simhallen minst 5dagar i veckan med dåligt samvete om jag inte varit det. Har jag inte tränat så har jag ätit otaliga mängder socker. 

Så kom den där sista helgen i april 2018. När jag kände att nu får jag ta tag i det här. Jag vet sedan tidigare att jag mår bra av att äta enligt LCHF. 

För första gången var inte första tanken att gå ner i vikt. Känslan nu var att jag var trött på tröttheten, trött på en krånlig mage och på hjärnan som hela tiden ville ha något sött.

Men ville den egentligen det eller var det bara en vana? Mot tidigare försök på LCHF kost fick jag inte ont i huvudet utan kände mig endast nöjd. Redan andra dagen kunde jag gå förbi godishyllan i affären utan att ens bli frestad. 

Då detta är ett försök till att hitta en balans utan hårda pekpinnar så är inte min kost så strikt. Jag äter lite hallon och björnbär ibland samt lite sötpotatis pommes till köttet på helgen. Det har fått mig att känna att det inte ens är jobbigt. Har jag varit borta har jag ätit det som bjudits men hoppat över/ ätit lite av kolhydraterna. Det känns så fantastiskt skönt att jag inte piskar mig själv så fort det blir ett avsteg.