Jag har allt annat än balans i mitt liv. 

Sockret och kolhydraterna finns i stora mängder och motionen är näst intill obefintlig. 

Jag har sen i somras levt som i ett vakum, som att jag satt livet och mig själv på paus. Ingenting har varit roligt och definitivt har jag inte velat planera något. 

Som jag tidigare skrivit så spelade min kropp mig ett spratt i somras. Något som sjukhusrädda jag faktiskt tog på allvar och ringde kvinnohälsan. 

Tiden gick och brevet kom: Undersökningen visar på cellförändringar. 

I slutet av oktober var det dags att gå tillbaka dit. Bearbetningen av mig själv var igång och försök till att intala mig att jag var redo och beredd påbörjades. När dagen kom hade en av de finaste människorna jag vet tagit ledigt och följde med mig. Det visade sig komma att betyda så mycket mer än vad jag trodde det skulle göra. Det där var något jag skulle kunna klara själv. Är henne så evigt tacksam för det stödet hon gav mig.  

Sen var det äntligen gjort och det var dags för nästa väntan...vad skulle alla prover visa? 

Igår kom svaret, det visade normala prover! Har lätta cellförändringar som ska kollas igen om 1år,den lättnaden som infann sig var så enorm att jag egentligen först då förstod hur mkt känslor jag tryckt undan. 

För känt har jag gjort, jag har varit livrädd och ledsen men var inte alls beredd på den reaktionen i kroppen.

Så nu ska jag försöka påbörja jobbet att komma tillbaka. Tillbaka till mig själv och till att hitta balans. 

Jag börjar med att planera, äntligen vågar jag planera igen. Så i december är det dags för en tripp till Göteborg och Jul på Liseberg.  

Ska försöka ta en sak i taget inte dra igång alla förändringar på samma gång. Den här kroppen har levit i stress i nästan ett halvår. Ska försöka vara lite snäll mot den. Något jag hoppas starkt på är att mitt hår kanske slutar att rasa av, för hjälp vad hår jag tappat sen i augusti/september.

Nu ska här laddas för jobbhelg. 

Trevlig helg på er! 

Kram❤