Det var två glada cyklister som jag mötte upp i målområdet imorse. 

På tal om målgång så kom jag i vanlig ordning tidigt in till målområdet i Motala och fick vänta ett tag innan de jag kommit dit för att mottaga kom i mål. 

Men vad gör det när jag uppenbarligen blir lika rörd oavsett vem det är som passerar mållinjen. Jag fick kämpa emot för att inte tårarna skulle trilla och jag behövde allt torka ur ögonen ett par gånger ändå. 

Vilken prestation de gjort! Och vilket slit på vägen dit för att nå sitt mål. 

För övrigt så satsar vi på en tjej resp. Kortklassiker 2020. Det är en bit dit och mycket kan hända längs vägen. Men att ha ett stort mål längre fram tror jag verkligen kan hjälpa mig. Jag som inte stått på ett par skidor på säkert 20år. Det enda som jag egentligen känner att jag borde klara är 1km simning. 

Fram till dess måste jag helt enkelt sköta mig för att det ens ska vara genomförbart. 

15kg är borta sedan start i förra året men skulle nog iaf behöva tappa minst 15 till innan det blir realistiskt och någorlunda trevligt att genomföra.